Efter en lång paus känner jag att det är dags att uppdatera lite. Just nu ligger jag här på soffan och nyser med förkylning - inte så kul...
Om två veckor ska jag jobba igen, tiden har gått fort.
Jag saknar min Sverige-"syster". Hon är den enda släktingen jag har regelbunden kontakt med och som verkligen bryr sej om mej, känner jag. Hon är egentligen min kusins dotter, men känns mycket närmare än så. Min halvbror har jag ganska lite kontakt med, och efter ett långt telefonsamtal med hans dotter, som är min andra "syster", insåg jag att han inte är så beundransvärd som jag försökt tro. En egenkär gubbe. Lynnig och oberäknelig. Ena stunden överdådigt generös, men samtidigt intolerant och en riktig tyrann.
Har jag också såna drag? Varför har han blivit sån? Är det för att hans skitstövel till far stack till Amerika under kriget och blev där? Lämnade fru och barn åt sitt öde? Kriget satte nog sina spår, antagligen. Mamma berättade hur hon fått rusa iväg till befolkningsskyddet mitt i natten då alarmet gick, bärande på sin sovande pojke inlindad i en filt. Att vara ensamstående mor i ett samhälle där skilsmässor inte sågs med blida ögon, och där krigseländet genomsyrade allt, ja, inte var det säkert så lätt. Min dyre broder hade berättat för dottern att mamma hade tagit emot "gäster" hemma på nätterna. Så hyggligt av honom att berätta sånt...:(.......Och om hon verkligen gjorde det var det säkert enda chansen att överleva. Hon livnärde sej och sin son med att sy kläder åt folk. Ofta skarvade hon ihop barnkläder av de vuxnas utslitna plagg. Därför njöt hon storligen senare i livet då hon fick sätta igång och klippa till delar av ett splitternytt tyg!
Min pappa var kamrat med brorsans far. Han tyckte synd om mamma som blivit lämnad, och hjälpte till med att skaffa ved och gjorde lite reparationer hemma hos henne. Dom gifte sej och brorsan fick en styvfar, som han beundrade och tyckte om. På vägen till advokaten, som skulle hjälpa mor och far att göra upp ett testamente, gick in mor till doktorn. Han gratulerade henne - hon var gravid! Chockad var hon säkert, hon var ju redan 39! Det blev väl inget testamente uppgjort på den resan tror jag....
Då jag föddes nio månader senare, och mor berättade för min bror att han fått en liten syster, hade han sagt: "Du misslyckades, mamma". Han hade velat ha en lillebror. Det har jag liksom burit med mej jämt. Jag blev inte den jag borde blivit. Jo, jag var väl ett älskat barn - t.o.m. bortskämd, fick jag höra att jag var - men dom där orden har alltid funnits i mitt huvud. "Mamma du misslyckades".....
Att bli sedd och få beröm av min bror var viktigt för mej då jag var ung. Men gång på gång blev jag besviken. Jag fick saker och pengar och födelsedagspresenter, och han sa väl ibland att han tyckte jag gjort nåt bra, men alltid så, att jag inte visste om han skämtade eller vad han menade. En gång då han kom på besök sa han att jag såg välgödd ut. Hahahaa! Så himla vitsigt! Men också dom orden sitter kvar som en tagg.
Det finaste han gjort var ändå då han gav mej pengar och övertalade morsan att låta mej åka på Interrailresa. Då gjorde han mej så himla lycklig!
Han har en sarkastisk humor som jag känner att jag ibland delar med honom och jag klarar av hans skämt om mitt eget självförtroende är starkt just då, men om jag är lite "låg" så gör det bara ont.
Hur han har behandlat sin dotter är sen ett annat kapitel, det fick jag också veta först för några år sen. Han är bra på att trycka ner folk i skorna.
Som ung fick jag alltid höra hur ambitiös och duktig han var. "Tänk om du sku ha ens lite av hans framåtanda! Se nu hur han har jobbat upp sej! Direktör! Du blir nog aldrig nånting du om du inte tar dej i kragen!" Låter kul, va?
Mitt studentbetyg blev bättre än hans.
Men att han skulle ljuga att han finansierat mina studier (som inte blev till nåt) och finansierat vårt hus i Kimito (han var borgenär till lånet, som vi nog själva betalade tillbaka) - det känns för jävligt att få veta.
Så jag är lycklig som ändå har systrar, fast dom inte är det på riktigt. Sverigesystern får mej att känna mej värdefull och omhuldad och brorsdottersystern är min lillasyster som tyr sej till mej.
Stoff till en roman???
