Påsktider...

Påsken kom och for. Dagar fyllda av familj, liv och rörelse, god mat och solsken - som för de flesta familjer, verkar det som. Så dock icke för Woyzeck. Pjäsen genomlästes ock diskuterades i går kväll, väckte många tankar och inte bara glada sådana. I många familjer driver jakten på brödfödan människorna till drastiska handlingar. Oron för framtiden och välfärden fyller dom flestas tankar varenda dag. Många tvingas att ta extrajobb, fäder och mödrar måste offra samvaron med familjen för att streta ihop pengar, barn far illa av att inte ha nån familjegemenskap, par växer isär då det inte finns tid, ork eller råd till att göra saker tillsammans.

Så en påsklördag står tre små figurer på trappan. En påskhare och två påskhäxor. Artigt önskar dom mej glad påsk, överräcker en björkkvist med fjädrar på och haren säjer : "Hej, förresten, Skini!" Sen får dom sina godisar, tackar vackert och kilar iväg.
Då fylls man av lycka och hejdlös glädje över att barn får vara barn, att dom kan gå runt i byn och föra sina små påskris och egenhändigt tillverkade kort till oss! Att dom kanske får en glimt av glädjen att kunna ge något för att få igen. Att få känna lycka då nån annan blir glad.

Det finns för lite sånt. Vi behöver mera lycka. Vi behöver en större förmåga att bli varse lycka. Vi måste öppna ögonen mera. Ta in glädjen i dom små sakerna - dom små, som egentligen ÄR det största. Så klichéartat men ändå sant!

Barnbarnet står och ropar i köket: "Fammo. Faammoo. FaaaaammmOOO! Va ee duu?" Det gör mej tårögd. Han står där och ropar på mej. Sen vill han ha "äppel". Det får han. Han vill galoppera på mina knän. Om och om igen. Knäna knakar och blir fort trötta, men nog galopperar vi! För när han skrattar skiner solen klarare och det blir sommar i mitt hjärta.

Tonåringen och hennes kompisar bygger en väldigt spontan koja av granruskor och kvistar. Dom släpar ruskor ur skogen, konstruerar och jobbar på. Dom skrattar och leker. Och igen känner jag hur sommarvindar fläktar och värmer nånstans inne i mej.

Allt det här och mera till har jag fått denna påsk.  Mitt hjärta svämmar nästan över.

Lek, människor! LEK!