Efter frukosten Facebook - gratulationer rasslar in, 107 stycken at the moment. Man tackar!
Överraskningsbesök av kollega, kul! Börjar sakta vakna upp. Kallt. Eld i kaminen - ruttna plankor från taket i Atturummen brinner bra, men alltför fort.
Pissljummet kaffe ur termosen. Urk.
Varför är det så svårt med födelsedagar? Man vill fira men vet inte hur, no money, no funny.... Nån föreslår nånting, men...nä...man vill men vill inte. Minns då man skulle fylla femti, hur himla ambivalent man var. Man vill bli firad och man vill ha presenter, men man vill inte att nån ska tycka att dom MÅSTE. Man vill inte heller välja VAD man vill, för man kan inte riktigt det då man är jag. Tillika kan man bli sur om nån BESTÄMMER FÖR EN. Så man är inte lätt att leva med inte.
Sonen frågar om det blir kalas. Man vet inte. Man ville till Attu också men inser att det inte funkar. Så det blir nog kaffe kl 18. Men har inte råd att bjuda på så mycket.
I postlådan ligger ett födelsedagskort av vännen Tora! Saknar henne.
Man har en knepig sits. Man kan inte bestämma sej. Man är hit och dit och opp och ner mest hela tiden. Man har också väldigt svårt med beröm och sånt. Nu har man redan lärt sej att tacka och se glad ut. För man ÄR ju glad! Man lever ju långt på det! Får t.o.m. en gnutta självförtroende för en stund! Man blir också sur om man INTE får beröm. Nånstans innerst inne, liksom. Men man visar inte sånt. Då kan ju nån tycka att man är väldans barnslig och omogen och tigger om beröm.... Vid 59 års ålder.
Men man är född i Vågens tecken. Även om man har månen i Skorpionen, så håller ambivalensen vågen i konstant gungning. Hit och dit och opp och ner.
Ge mej två alternativ och jag är förlorad! Vilkendera ska jag välja? Å ena sidan och å andra sidan. Sen då jag äntligen har valt det ena, så ångrar jag mej strax och byter ut. Om det går. Men sen kan det hända att jag byter tillbaka, alternativ ett var ändå kanske bättre....eller....
Och hur fan ska det gå nu då kommunalvalet snart går av stapeln? Man kan inte ta tillbaka valsedeln efter att den trillat ner i urnan. Sånt kan ge mej lindrig ångest. Tänk om jag valde fel?
Ibland vill jag vara tvärsäker och veta vad jag vill och "go for it". Kan tyvärr inte riktigt. Velar och tvekar. Svårt att vara säker på åsikter också. För jag kan ju ha fel, gud förbjude! Det värsta är ju nästan att bli fast för att ha fel! Att inte vara genombra. Snudd på perfekt. Svårt att argumentera, ifall man blir omkullargumenterad sen. Och nån får veta att man är bristfällig. Imperfekt. Opåläst. Omedveten. Dum.
Ointelligent. Obildad.
Då man försöker vara spontan och t.ex köpa saker/kläder/godis "hetken mielijohteesta" blir det också fel. Då köper man så införbannat onödigt! Kläder som man aldrig går i, saker man egentligen inte gillar/behöver, godis man vråläter tills man mår illa...
Man ser människor som har konflikter. Man vill så gärna att dom ska sluta käbbla. Man får ont i magen då folk grälar. Man vet precis vad person A sa som person B misstolkade. Man vill medla. Men inte blanda sej i, inte bli inblandad och i värsta fall hamna in i grälet. Så man måste hitta på andra diplomatiska metoder. Mycket komplicerat. Utmanande och intressant, om man har en bra dag. Sönderslitande om man har en sämre dag.
Man fyller på i kaminen. Väntar att en inre röst ska säja vad man ska fylla sin födelsedag med.
Sakta, sakta sprids värmen.
http://www.youtube.com/watch?v=1PlEKuLzNiI
oj Skini vad jag blev glad att läsa ditt bloggande! det mesta är sådant jag oxo reflekterar,varje dag!om att göra beslut,och tackla beröm,och att vara missnöjd,långt där nere om man inte får det.,tror innerligt det finns en massa som tänker likadant,inte bara du o jag ;-) det är som med julen,nuförtiden firar jag den ensam,har aldrig varit mycket för en "julmänniska" ! var på jobb förra julen,ville ge dom andra köxorna ledigt för dom firade med sina barn,barnbarn osv. jag firade med ingen.. men endå stack jag till morssan senare på kvällen,det kändes ensamt,,jag hadde sagt åt alla släktingar att jag inte ville ha julklapp för att jag inte hadde råd att köpa nån tillbaka.,det var jag den kvällen som delade ut klapparna (kanske du såg fotot på fb) då jag var julgubbe.. efter att allt var utdelat,och jag kände ett sakta pirr i magen,för alla där fick.,men inte jag, så kom morssan med ett par paket,,till MICKE :-)) då jag for in i garaget så lipa jag.,., för att jag hadde upplevt den sårbarheten av att inte få ett paket,och jag smälte det under givandet,men endå fick jag.. första gången på länge som jag tyckte synd om mej själv!! oj shitt!! de for lite utanför raderna dehär haha.. ja ville igen egentligen bara önska dej Stor Grattis från mej vännen :-)men det berörde vad du bloggade om.,kram Gonzo
SvaraRaderaJa-a, Gonzo, vi arma blöthjärtade ynkryggar....Men vi kan trösta oss med att vi har ett gott hjärta ändå. Min födelsedag blev hur bra som helst sen i alla fall och jag fick bekräftelse på att jag är omgiven av kärleksfulla människor och att jag duger! :) Tack för dina ord!
Radera-S-