En dag i Elmas.

Det andra rummet. Skivan som står lutad mot väggen är en bordsskiva.

En solig dag i mars fick jag njuta av att vara på Attu i många timmar. Av allt jobb som borde göras tog jag itu med att skrapa bort flagnad färg på spismuren i köket. Ett digert jobb. Som verktyg hade jag en gammaldags grönsakshacka som låg där på fönsterbrädet. Funkade bra.
Mellan varven satt jag ute på ljugarbänken och åt av min medhavda matsäck.....Föreställ er fiilisen - tystnaden, förutom fågelkvittret, hungern (man är alltid hungrig där ute...), reissumiesmacka och apelsinjuice. En mild vind susade i trädtopparna och grannarnas plastpresenningar prasslade, havsglitter mellan träden, doften av gammalt hus, mylla och mossa....
Vad gör man med en stockvägg, där gammal tapet sitter fastklistrad direkt på stockarna? Där läckaget från tidigare år gjort virket murket? Jag skulle helst måla stockarna vita, men innan dess måste man åtgärda dom murkna delarna...Eller så gömmer man alltihop under nytt spännpapper?
Anyway, terapeutiskt är det där stället.
Jag kallar det Elmas, eftersom jag lekte där med barnen som bodde där då jag var liten. Deras mamma hette Elma. Pappan hette Unto och var på sjön. Av barnen minns jag Lea, Yrjö, Jorma och lille Urpo (!)....Senare flyttade min andra lekkamrat Arto dit, efter att Tallkulla rivits, men då bodde inte vi där längre. Men nyss hittade jag Artos skolhäften där bland bråtet. Flashbacks.
Nu är min kropp ganska ledbruten, ovan som den är att arbeta. Men det känns fint att ha börjat.
Snart igen!

Våra fönster, dom tre första från höger i nedre våningen.