Summa sidvisningar

onsdag 14 mars 2012

Home alone.

Gårdagens röjarprojekt i teatergarderoben/rekvisitalagret känns fortfarande i fötterna....Men det blev så fint! Lyfter på hatten för Daniela, som startade det hela och dessutom besatt av envishet och jävlaranamma genomförde det mesta!
Medan haglet rasslade mot takfönstren i Norris övre våning gallrades skrot bort med fast hand, stora kvasten sopade och nu RYMS ALLT IN! Nästan....en madrass vållar huvudbry. Ska den vara eller icke vara? Den är. Ännu. I vägen. Men, om....
En annan sak som vållar huvudbry är min tandläkarskräck. Nej, inte så där med lite pirr i magen och så, utan SKRÄCK på riktigt. Jag var i gång med det medan vi bodde i Kimito, blev nästan botad...Men här får man ju dels vänta i evigheter på att få komma ens till tandhygienisten, och när en kindtand, proppfull med amalgamplomber anno sjuttital, började spjälkas i bitar - då fick jag en tid till underbara Gunnel. Hon behandlade mej som de fem-sexåringar hon oftast har som kunder, och allt gick till fint! Men sen fick jag ingen ny tid till henne, utan till en annan tandläkare. Hon var en annan sort. Hon pratade nästan enbart med tandsköterskan, suckade och gnällde över hur jobbigt det var att komma fram i min tandrot, som till hennes förtret var krokig och inte alls vad hon önskat sej. Hon stoppade in en preliminär fyllning och gav en ny tid.
Den tiden missade jag sen av olika anledningar - blev förkyld eller nåt. Fick ingen ny tid utan ombads att ringa sen då jag var frisk. Detta är fyra, fem år sen... Nu har jag bara roten kvar. Den där krokiga jäveln.
Jag VÅGAR inte gå till tandläkaren. Hur dyrt är det månne att gå hos "Unihammas" och låta dom fixa allt medan jag är nersövd? Det är enda chansen. Men om man måste ta banklån till det, vet jag inte hur jag ska göra...
Sånt här funderar jag på medan jag sitter här, ensam, med bara den lilla hunden som sällskap. Hon vet inget om tandläkare.
Nu snurrar tvättmaskinen, en sats hänger redan ute på tork i solen.
Jag hoppas på besked från Kulturfonden snart....

Avignon på hösten....

Fick också ett trevligt telefonsamtal i morse! I lördag ska vi ta i tu med Attu-rummen! Mera röjning! :)

2 kommentarer:

  1. Ha vi månne råka ut för samma rotfyllare...?
    Första besöke börja hon me att bedöva fel sida...
    Andra eller tredje gången va hon säker på att de int behövs bedövning för de finns no ingen känsla kvar mera i kanalena, tanden e helt död...
    De gjord ganska ont eftersom hon had fel...
    Min tandläkarskräck botades int direkt...
    Gunnel e no den enda man int behöv va rädd för.

    SvaraRadera